Monsun och lugn intensivvård

Egentligen ska monsunen vara över i september, men på grund av klimatförändringar är det dålig ordning på den saken. De första dagarna i Kathmandu kom det små skurar lite titt som tätt, sedan klarnade det upp och blev varmt och dammigt. I söndags började ett sparsamt men ihållande regn falla som höll i sig större delen av dagen, för att sedan bryta ut i störtmonsun i under ett dygns tid. Jag låg inne på min madrass, sov och lyssnade på ljudbok mest hela dagen medan regnet dånade mot taket.

Detalj interiör

Idag väntade åter Green City Hospital och jag bestämde mig för att hälsa på på intensivvårdsavdelningen. Även där rådde ett fortsatt festival-lugn med ett par patienter med lika många av vardera sjuksköterskor, undersköterskor och läkare som övervakade avdelningen. Sjuksköterskorna i Nepal är kunniga och eftersom de läst i stort sett hela utbildningen på engelska är det lätt att diskutera patientfallen. Efter två veckor i Kathmandu och en vecka på sjukhus går det enkelt att konstatera att den vansinniga trafiken ställer till en hel del allvarliga olyckor. Att vårdas på intensivvårdsavdelning på ett privatsjukhus i en vecka är mycket dyrt för en nepales - ett stort antal nepaleser lever i fattigdom enligt internationella mätmetoder. Även om vissa har sjukvårdsförsäkring är det inte säkert att den täcker de kostnader som det handlar om i slutändan. Om trafikolyckan orsakats av en buss bekostas dock vården av bussbolagets försäkring.

100 nepalesiska rupier är ungefär 6 svenska kronor