Dax

Så var det dax till sist. Kvart över sex idag ska planet lyfta från Landvetter. Vi flyger Göteborg-Amsterdam-Abu Dhabi-Kathmandu och ska vara framme i morgon kväll.

Jag har haft semester i en vecka och gått omkring och andats kall höstluft i solen och försökt packa lite grann. Igår gick det äntligen upp för mig på allvar att jag faktiskt ska åka iväg i över två månader. Det blev en heldag i soffan med sambo och katt och nästan alla avsnitt av Breaking Bad.

September är en monsunmånad i Nepal men vädret brukar visst börja bli torrare i oktober. Enligt den norska väderlekstjänsten blir det nog ändå ganska blött i Kathmandu den närmsta veckan...

www.yr.no

Boktips

Nepal var ett relativt isolerat land ända fram till år 1951 då utlänningar tilläts tillträde. Raskt började några uttråkade utbölingar klänga upp på berget Sagarmāthā (eller Mount Everest) för att hinna först upp, vilket en Nya Zeeländare lyckades med 1953 tillsammans med nepalesen Sherpa Tenzing. På 60-talet blev Nepal ett populärt resmål för hippies som bilade dit från Europa för att söka lyckan. Numera verkar Nepal vara ett land som välkomnar turister och backpackers men som än så länge är såpass exotiskt eller svårtillgängligt att de stora turistmassorna fortfarande uteblir. Detta trots att det finns så mycket andra (och vettigare?) saker att göra där än att släpa sig 8000 meter upp för ett berg.

Det finns många rese- och trekkingguider utgivna av bland annat Lonely Planet och Discovery Channel som utförligt beskriver Nepals historia, kultur, religion och så vidare. Dessa böcker kan införskaffas på valfri nätbokhandel, eller kanske ännu hellre köpas på plats i Nepal där de är väsentligt mycket billigare. Jag har dock hittat en väldigt trevlig svensk guidebok utgiven av Vildmarksbiblioteket med personliga texter och bilder av Mikael Persson som jag fastnat för. Den senaste versionen gavs ut i september 2012 och boken känns aktuell och väldigt användbar med detaljerade beskrivningar och praktiska tips för både turister och vandringsresenärer.

Boken finns att tjuvläsa i på provläs.se:

http://www.provlas.se/bladdra/9789186433284/

Li'l Sis Goat Milk Soap

Det finns en icke-vinstdrivande organisation som heter Global Hand som går ut på att sammanföra människor som vill ta itu med globala frågor. Här kan man exempelvis lägga upp erbjudanden på vad man som person/organisation/företag vill bidra med så att ideella organisationer, föreningar etc. kan se erbjudandena och kontakta donatorn för att komma överens om en gåva.

Genom Global Hand hittade min koordinator i Nepal Karyn i Östergötland som har ett eget företag där hon tillverkar tvålar av getmjölk för hand. Det heter Li'l Sis Goat Milk Soap och i företagets webbhandel kan man läsa om Karyns miljöengagemang och se bilder på hennes fina getter! Karyn vill donera 40 stycken handtvålar till ett barnhem som min volontärorganisation samarbetar med och min koordinator undrade om jag inte kunde ta med mig tvålarna till Nepal. Det kunde jag och igår kom den här fina lådan med posten:

Li'l Sis Goat Milk Soaps tvålar är tillverkade av så naturliga produkter som möjligt och innehåller förutom den egenproducerade getmjölken tillexempel endast hållbart producerad palmolja och naturliga doft- och färgämnen som salvia, lavendel, sjögräs och mandel. Rebecka gillar!

Barnhemmet ligger i södra delen av Nepal nära nationalparken Chitwan och heter Dhuruba Dampus Orphanage Center. Där jobbar för närvarande en annan svensk volontär som heter Malin. Bilder och rapport från barnhemmet och Malin utlovas längre fram :)

Övningstrekking #3: Delsjön

Två veckor kvar och jag har inte alls hunnit träna och komma i form som jag hade tänkt! I dag trotsade i alla fall min sambo och jag höstrusket och tog en liten söndagsvandring runt Stora Delsjön i Göteborg.

Det finns flera olika leder att gå med utgångspunkt från Stora Delsjöns strand. Går man från spårvagnshållplatsen upp till Stora Delsjön och sen runt blir det kanske en mil. Till skillnad från vandringslederna i Marks Kommun traskar man här på släta, breda och välskötta stigar med tydlig skyltning.

Jag flämtade rejält efter varje liten uppförsbacke så det blir nog till att ta det lugnt på höghöjdsvandringarna i Nepal.

Ma timilai ytai maya garchu, timi bhane malai wasta gardainau

Igår hittade jag den här otroligt söta tyska tjejen Hanna på YouTube som stenhårt och inlevelsefullt går in för att lära världen en mening nepali i taget. Jag har bara hunnit titta på den första av sju videor, där man under tretton minuter får lära sig säga "Ma timilai yati maya garchu, timi bhane malai wasta gardainau" - "Jag älskar dig så mycket, men du bryr dig inte om mig". Antagligen inte den mest användbara frasen varken som sjuksköterska eller turist i Nepal men ett väldigt fint klipp :)

Övningstrekking i Mark #2

Jag har alltid gillat att gå. Att springa, jogga eller gymma gör mig uttråkad. Det tar max tio minuter, sedan börjar en känsla av meningslöshet genomsyra hela tillvaron och jag lägger ner och börjar stretcha i stället.Gå tror jag däremot jag kan göra hur länge som helst utan att tröttna, det känns som den ultimata hastigheten att uppleva omvärlden i.

Den här gången hittade Kristin och jag en liten led på drygt en mil i Örbytrakten med det lovande namnet Älgstigen. Jag lastade backpackerryggsäcken full för att prova hur tungt det blev och så bar det av.

Vi hade räknat med att vandringen skulle ta högst två timmar. Det gjorde den inte, antagligen mest beroende på att Kristin hittade en sopp ett par hundra meter in på leden som gjorde att hon helt glömde bort att hon var på övningstrekking och började gå på svampjakt i stället.

Det var lite igenvuxet på sina ställen och en hel del skyltar saknades men vi lyckades ta oss runt ungefär som tänkt. För den som vill vara lite mer säker på sin sak och inte vela runt i Örbys skogar på känn ska det finnas kartor över leden att köpa på Marks turistbyrå. Det var i varje fall en vacker vandring, dock syntes inga älgar till fastän jag spanade så fort jag kom ihåg. 

Ändrade planer

När jag träffade Wilma, informatör på Skandinaviska institutet som organiserar min volontärvistelse, bad hon mig vara beredd på förändrade planer angående volontärperioden. Att planera lång tid i förväg verkade enligt henne inte vara något nepaleserna fokuserar speciellt mycket på, och hon hade helt rätt. Idag fick jag nämligen ett nytt mail med en ny värdfamilj och ett nytt sjukhus. Oktober är festivalmånad i Kathmandu med flera olika hinduiska högtider som ska firas, och min ursprungliga värdfamilj behövde sitt rum till festgäster.

I stället ska jag nu få bo hos familjen Thapa, som har en bostad lite mer centralt i Kathmandu. Där ska jag troligtvis dela rum tillsammans med en annan svensk sjuksköterska som kommer vara på samma sjukhus som jag, Green City Hospital.

Bild från Green City Hospital: http://www.gch.com.np/home

Det är drygt tre veckor fram tills jag åker så kanske hinner det hela ändra sig ytterligare någon gång, vem vet.