Dal Bhat

I Nepal äter man nationalrätten Dal Bhat - linser med ris - minst två gånger om dagen. Riktiga nepaleser stiger upp klockan fem och äter sin första portion. Själva vältrar Kerstin och jag oss inte upp från våran madrass förrän klockan sju och bjuds då i regel på en mugg nepalesiskt te och tre rostade brödskivor. I kantinen på Green City Hospital äter vi sedan våran Dal Bhat-lunch, för mindre än 100 rupier per portion - typ 7 kronor. Sedan går man hem och bjuds på sitt Dal Bhat-kvällsmål framåt sju-åttatiden. Hur mycket jag än faktiskt uppskattar rätten (som i regel är väldigt god och vällagad) är det ganska gott med andra smaker emellanåt. Det tycker också Miriam från Tyskland, som varit i Nepal en vecka längre än mig, så igår åkte vi till Thamel med gott resultat. Kerstin hittade till och med pepparstek på menyn.

Eftersom el är så dyrt och produktionen så låg i Kathmandu finns det ingen gatubelysning. När det blir mörkt, ungefär klockan sex på kvällen, blir gatorna strax kolsvarta. Bara affärernas skyltar på turistgatorna syns i mörkret.