Framme i Kathmandu

Nu har första dagen i Kathmandu börjat. Sängen på hotellet är ungefär lika hård som vilstolarna på flygplatsen i Abu Dhabi, men jag skulle nog ändå kunnat sova hur länge som helst. Det går inte att beskriva alla intryck och då har jag inte ens varit har ett dygn ännu. Ingenting går att jämföra med Sverige.

Utsikten från hotellrummet

Flyget från Abu Dhabi till Kathmandu gick bra. Passagerarna utgjordes av en blandning av mycket propra nepalesiska affärsmän och bleka europeiska backpackers. Kristin och jag hamnade bredvid en artig nepalesisk man i dyr kostym som delade med sig av tips och intresserade sig för Sverige. När vi frågade vad han jobbade med började han viska så att varken Kristin eller jag hörde och när vi frågade igen började han mumla om parlamentet och plockade fram sitt visitkort. Det visade sig att han var Chairman under den nepalesiske presidenten, och att presidenten själv satt någonstans framför oss bakom det lilla draperiet till business class. De var på väg hem fran ett FN-möte i New York och eftersom business classavdelningen på planet blev full fick våran granne inte plats. Han verkade dock inte bry sig speciellt mycket om det, utan gav oss varsitt vistkort och bad oss ringa om vi ville ha tips på saker att göra eller om vi skulle behöva hjälp med något. Överlag känns människor väldigt lätta att ha att göra med här.

I kväll kommer Kerstin, som också är en svensk sjuksköterska och som ska volontärarbeta på samma sjukhus som jag. Vi ska få guidad sightseeing i Kathmandu i morgon. Kristin har åkt till Kopan monastery på en tiodagars meditationskurs och för mig blir det till att ta det lugnt i Thamel, Kathmandus turistdistrikt där mitt hotell ligger, resten av dagen.