Gatudjur och Swayambhu

Gatuhundarna i Kathmandu ser snälla ut. De ligger, springer och står lite varstans och det är konstigt att de inte blir överkörda i kaoset av tutande bilar, minibussar, mopeder, cyklar, rickshaws och gående som alla försöker ta sig fram efter eget huvud på de trånga, dammiga gatorna. Hundarnas små tassar påminner mig om den lilla kattungen som på andra sidan jorden myser med sambo-Jimmy i lägenheten i Göteborg och det gör mig ledsen att veta  att ingen bryr sig om de magra hundarna med de sorgsna ögonen.

Å andra sidan vet jag samtidigt att det också finns massor av barn i Kathmandu som inte någon heller bryr sig om och som måste tigga för sin överlevnad, även om jag inte har sett någon än. Igår höll jag mig i närheten av mitt hotell, Hotel Tenki, som ligger i turistdelen av Kathmandu, Thamel. Här är gränderna fyllda av backpackers och kantas av ett myller av trekkingbyråer, hotell, kaféer och småaffärer där man kan köpa hippiekläder och souvenirer.

Idag var Kerstin och jag och vår guide Bijaya vid Swayambhu, eller Monkey Temple som det också kallas. Det är en gammal buddhistisk helgedom, en så kallad stupa, med en vacker historia bakom sig.

Legenden säger att Kathmandudalen från början var en stor sjö. Ett förbipasserande helgon slängde ner ett lotusfrö i vattnet så att det i mitten av sjön började växa en gigantisk lotusblomma. En tid därefter bestämde sig bodhisattvan Manjushri för att göra Kathmandudalen beboelig för människor, och klöv itu ett av de omgivande bergen med sitt svärd så att vattnet rann ut. Något tusental år senare började den dåvarande kungen bygga in lotusblomman för att skydda den, och på  det viset påbörjades bygget av det som nu är Swayambhu.

Aporna som bor på, runt och i Swayambhu får mat och vatten. De är kända för att norpa åt sig det ena och det andra från stupand besökare. Idag var de tydligen ganska lugna eftersom det regnade emellanåt så de hängde mest för sig själva inne bland träden.

Utsikt på väg ner från Swayambhustupan

Bodhisattvan Avalokiteshvara.