Hotel Rhino Land

Fem och en halv timme med turistbuss från Kathmandu ligger Chitwan National Park. Att helt plötsligt befinna sig i subtropiskt klimat med sommarvärme bland elefanter är en stor kontrast till Langtangs jakar och minusgrader, och rätt så skönt. Vi bor på trevliga Hotel Rhino Land i turistbyn Sauraha precis utanför parkentrén. Det märks att besökarna här är av en annan sort än uppe i bergen, och kanske också att hotellägarna är på ett annat sätt. Istället för att erbjuda en natt i ett dragigt skjul och uppmuntra folk att gå på hälsovådliga strapatser på egen hand får man här rena och snygga rum med eget badrum, guidad visning av turistbyn vid ankomsten och därefter sköter hotellet allt vad gäller bokning av guide för djungelvandring, elefantridning, jeepsafari eller vad nu turisten i fråga önskar. Känns lite ovant men gör inte så mycket, för om det är någonstans man kanske kan behöva en guide är det nog i en djungel med vilda elefanter, noshörningar, tigrar och krokodiler.

Vårat rum heter Tiger Den. Ganska ståtligt tycker jag.

Före byguidningen gick Kristin och jag på en egen tur. Då såg jag en ödla, en lång orm som åt upp någonting som skrek i hotellträdgården och en ståtlig dromedar.

På vår guidade kvällstur hälsade vi på de statliga elefantstallarna där det till exempel bodde en liten tremånaders babyelefant och en stor hanelefant som bråkat bort sin ena bete.

Liten elefant

 

Stor elefant

Tamelefanterna tas ut på bete i djungeln under dagarna med en elefantskötare på ryggen. Då kan de träffa andra, vilda elefanter och bråka, para sig eller bara hänga. Sen måste tamelefanterna hem och bli fastkedjade igen. Det gillar de inte. Tamelefanterna i Nepal tycker inte om människor, sa vår guide. Men de får speciellt elefantgodis gjort av ris, gräs och socker av sina skötare.

Sen såg vi solnedgången över Raptifloden, som utgör gräns mot själva nationalparken. Det låg en krokodil och slappade på udden men det kunde inte telefonen zooma in.