Idag fikade vi på mytomspunna Snowman Café, vars äppelkaka ryktas vara något i särklass och där Cat Stewens ska ha skrivit sin låt Kathmandu när det begav sig. Äppelkakan var verkligen väldigt god.
På en liten angränsande gränd ligger Himalayan Guesthouse som vi har utsett till vår fasta punkt i tillvaron. Här kan man hyra ett fräscht rum (enligt nepalesisk standard) med två sängar och eget badrum med varmvattendusch för tusen rupier per natt, typ 65 kronor. För 30 rupier per dygn kan man också lämna kvar den del av sin packning som man inte vill släpa med sig på trekking, och det är bra för det är det nämligen dags för nu.
Bussen till vår startpunkt, byn Syabru Besi, går 7:30 imorgon och ska nå fram åtta-tio timmar senare. Sen väntar en fem, sex, sju-åtta dagars vandring högre och högre upp bland de där vita topparna som man kan se vid horisonten från Kathmandudalen när det är klart väder. Och tillbaka igen. Jag bävar lite eftersom min ryggsäck känns så tung fast jag bara försökt packa det absolut nödvändigaste. Vi funderade ett tag på att anlita både bärare och guide men eftersom Langtangtrekken ska vara både lindrig vandringsmässigt och svår att gå vilse bestämde vi oss för att trekka på egen hand. Något jag redan nu vet att jag kommer ångra många gånger.
Packvånda
Något som är bra är i alla fall att min förkylning nästan gått över helt. Något annat som är bra är att vi bor på sjätte våningen, så att mina ben i alla fall fått lite träning under mina klena senaste dagar.
För tungt
Jag kommer antagligen inte ha tillgång till internet igen förrän vi är tillbaka i Kathmandu, så nu blir det nog inget bloggande på ett litet tag. Hej så länge!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar