Sista reseetappen har börjat. Medan Kristin började sin Nepalvistelse med en tiodagars meditationskurs på ett buddhistisk kloster avslutar jag min med en tiodagars pilgrimsresa i ett buddhistiskt kungadöme. Ungefär där slutar likheterna. Kristins kurs var löjligt billig, rofylld och med dagar i stillhet och tystnad. Min resa är svindyr, intensiv och delas med 36 andra som kommer slussas runt i en buss för att hinna besöka alla viktiga platser. Men i Bhutan är det svårt att resa på egen hand. Regeringen tillåter endast resor tillsammans med guide, och som enstaka turist blir vistelsen ännu dyrare än när man reser i grupp. När man då råkar känna till en guide som bott i Nepal i typ femton år, rest massor i Bhutan och som genom sina nära kontakter med den bhutanesiska kungafamiljen och de högre andliga ledarna i landet kan visa platser som inte alla andra får se är det nog bäst att man passar på när man ändå är i närheten, tänkte jag.
Idag började pilgrimsfärden i Kathmandu med kära återseenden av Swayambou- och Boudhastuporna. Maggie, vår guide, har tusen berättelser om varje detalj. Det kommer bli tio intensiva dagar tror jag.
Vi hälsade också på Sherab Gyaltsen Rinpoche, besökte den numera framlidne mästaren Lopon Sechu Rinpoches kloster och blev slutligen bjudna på middag av Lodrön Rinpoche. Det blev liksom ett högtidligt sätt för mig att ta farväl av Nepal.
Idag flyger vi längs med Himalaya en bit ytterligare öster ut till Åskdrakens rike - ett litet land som inte öppnade sina gränser för världen förrän på 70-talet, som fram till för bara några år sedan inte var en demokrati utan ett buddhistiskt kungadöme och där TV var förbjudet fram till 2000-talet. Numera har regeringen bestämt att alla turisthotell måste ha wifi-uppkoppling så ett eller annat blogginlägg också därifrån kan det tänkas bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar