Att vara omgiven av Himalayatoppar i Langtangdalen var en speciell upplevelse, men att flyga längs med dem var verkligen fantastiskt. Skalan kändes helt surrealistisk. Dessa makalösa berg! Vad jag kommer sakna dem.
Den surrealistiska känslan fortsatte även utanför planet. Negativa västerländska Bhutankännare klagar över att landet förlorat sin gloria under de senare årens snabba anpassning till omvärlden, och säger att man försöker upprätthålla någonslags falsk sagostämpel. Det kan säkert finnas någon form av sanning i det påståendet. Numera vill ungdomarna inte bli bönder, munkar eller nunnor mer. De vill resa, tjäna massa pengar och ha iPhone som alla andra. Men ett land som har avsatt 60% av sin area till nationalpark som inte får röras för all framtid och där till och med flygplatsen ser ut som en meditationssal kan nog aldrig bli som alla andra länder.
Maggie och Ashi Sonam Choden Dorji, en sydamerikansk medresenär och en italienare som ville ta samma foto som jag.
Vit Tara av lera hos prinsessan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar