Övningstrekking i Mark #2

Jag har alltid gillat att gå. Att springa, jogga eller gymma gör mig uttråkad. Det tar max tio minuter, sedan börjar en känsla av meningslöshet genomsyra hela tillvaron och jag lägger ner och börjar stretcha i stället.Gå tror jag däremot jag kan göra hur länge som helst utan att tröttna, det känns som den ultimata hastigheten att uppleva omvärlden i.

Den här gången hittade Kristin och jag en liten led på drygt en mil i Örbytrakten med det lovande namnet Älgstigen. Jag lastade backpackerryggsäcken full för att prova hur tungt det blev och så bar det av.

Vi hade räknat med att vandringen skulle ta högst två timmar. Det gjorde den inte, antagligen mest beroende på att Kristin hittade en sopp ett par hundra meter in på leden som gjorde att hon helt glömde bort att hon var på övningstrekking och började gå på svampjakt i stället.

Det var lite igenvuxet på sina ställen och en hel del skyltar saknades men vi lyckades ta oss runt ungefär som tänkt. För den som vill vara lite mer säker på sin sak och inte vela runt i Örbys skogar på känn ska det finnas kartor över leden att köpa på Marks turistbyrå. Det var i varje fall en vacker vandring, dock syntes inga älgar till fastän jag spanade så fort jag kom ihåg. 

Ändrade planer

När jag träffade Wilma, informatör på Skandinaviska institutet som organiserar min volontärvistelse, bad hon mig vara beredd på förändrade planer angående volontärperioden. Att planera lång tid i förväg verkade enligt henne inte vara något nepaleserna fokuserar speciellt mycket på, och hon hade helt rätt. Idag fick jag nämligen ett nytt mail med en ny värdfamilj och ett nytt sjukhus. Oktober är festivalmånad i Kathmandu med flera olika hinduiska högtider som ska firas, och min ursprungliga värdfamilj behövde sitt rum till festgäster.

I stället ska jag nu få bo hos familjen Thapa, som har en bostad lite mer centralt i Kathmandu. Där ska jag troligtvis dela rum tillsammans med en annan svensk sjuksköterska som kommer vara på samma sjukhus som jag, Green City Hospital.

Bild från Green City Hospital: http://www.gch.com.np/home

Det är drygt tre veckor fram tills jag åker så kanske hinner det hela ändra sig ytterligare någon gång, vem vet.

Packlista

Det är lite småsvårt att packa så lite som möjligt när man ska vara borta i drygt två månader och dels leva stadsliv och jobba på sjukhus, dels vandra i subtropisk djungel och dels backpacka i minusgradiga berg. Nu börjar i alla fall packlistan ta nåt så när fast form:

KLÄDER 

SKOR

- Vandringsskor

- Bekväma sandaler

- Finare sandaler

YTTERKLÄDER

- Regnställ

- Fleecejacka

- Mössa

- Vantar

- Sjal

- Keps

- Solglasögon

- Jeansjacka

Ska man sen vandra på högre höjder och i kyliga temperaturer behövs både dunjacka och riktiga vinterkängor. Men sådana finns att köpa/hyra på plats, så tills vidare anpassar jag packningen efter lite lägre höjder.

BYXOR

- 2 par lätta, o-tighta byxor att backpacka i

- Långkjol att vara fin i

- Capribyxa när det är varmt

- Skärp

Tighta byxor och jeans går bort i Nepal. För att bli väl bemötta i Nepal behöver kvinnfolk ha minst knälång, o-tight och o-urringad klädsel som inte visar axlar/mage. Och jeans är bara för varmt och för klumpigt. 

TRÖJOR

- Jobbtröja x2 (arbetskläder ingår inte på min volontärplacering)

- Massa t-shirts

- Lite finare topp

- Flanellskjorta

Det är svårt att veta vad som funkar bäst innan man varit där. Bättre att packa för lite än för mycket resonerar jag, för kläder är billigt i Nepal har jag hört. 

UNDERKLÄDER

- Ullunderställ
- Tunna vandringssockar

- Tjocka vandringssockar
- Vanliga strumpor

- Trosor

- BH

- Sport-BH

- Sovkläder (långärmad byxa + tunika)

HYGIEN

- Minihandduk att torka händerna på

- Lite större handduk för dusch

- Toapapper (bristvara i Nepal)

- Våtservetter

- Handsprit

- Tvål

- Deo
- Miniparfymflaska för festliga tillfällen
- Lite handkräm
- Lite body lotion

- Schampo

- Balsam

- Torrschampospray (så otroligt effektivt! Och antagligen otroligt omiljövänligt...)

- Hårborste

- Hårsnoddar

- Tandborste

- Tandkräm

- Tandtråd

- Smink

- Sminkborttagning

- Nagelknips
- Resehårtork

- Endagslinser

- Glasögon + fodral

- Solskydd

- Lypsyl

- Tvättmedel för handtvätt

1:A HJÄLPEN & LÄKEMEDEL

- Alvedon (höga höjder ger ofta huvudvärk för ovana)

- Ipren

- Dimor - när turistdiarrén sätter in. Trevligt nog ska koleravaccinet jag tar innan avfärd ha ett visst skydd mot ecoli, så kanske kanske kanske slipper jag undan...
- P-piller 

- Febertermometer

- Plåster

- Skavsårsplåster

- Sårstrips

- Någon kompress

- Någon sårdyna

- Linda

- Desinfektionsservett

- Hemostop-servett
- Elastisk linda om man stukar foten

- Aqua Care vattenreningsdroppar (bra att ha om flaskvattnet tar slut uppe i bergen)

Tamponger ska enligt vissa vara svåra att få tag på i Nepal. Nu tror jag ju visserligen att också nepalesiska kvinnor menstruerar så glömmer man tampongerna hemma löser det sig säkerligen ändå. Annars gör man som jag och äter p-piller nonstop under hela resan och struntar i att ha mens medan man är på resande fot.

Jag har valt bort att äta malariaprofylax eftersom det består av tabletter som ska tas både före, under och efter hela resan och har skumma biverkningar. Dessutom är man inte garanterad ett hundraprocentigt skydd ändå. I stället tänkte jag köra på myggnät, täckande klädsel och myggmedel när jag hälsar på i de sydligare, myggtätare delarna av Nepal. Bäst är att köpa myggmedel på plats eftersom de svenska myggmedlen inte är lika effektiva mot de nepalesiska myggen.

UTRUSTNING

- Backpackerryggsäck
- Sovsäck

- Vattenflaska
- Termos

- Hänglås

- Uppblåsbar kudde

- Tvättlina (att hänga sin tvätt och sitt myggnät på)
- Silvertejp
- Kompass

- Nål & tråd

- Fickkniv

- Ficklampa + extra batterier (för nattliga toabesök i bergen) eller kanske hellre en pannlampa (det är dagliga, timslånga, schemalagda strömavbrott i Kathmandu eftersom elproduktionen är för liten)

- Väckarklocka

- Anteckningsbok + penna

- Soppåsar (att slänga sitt skräp i när man backpackar)
- Myggnät

När man backpackar i Nepal ligger det fiffigt nog så kallade Tea houses utspridda längs med vandringlederna där det erbjuds mat och sovplats. Det innebär att man slipper släpa med sig tält, liggunderlag, mat och trangiakök. Jag har däremot läst på olika forum att en sovsäck är bra att ha, dels eftersom den erbjudna tea housefilten antagligen inte är så fräsch, och dels eftersom själva tea houset brukar vara ganska kallt och dragigt. 

VIKTIGHETER

- Pass + kopia + inscannad kopia på e-mailen

- Försäkringspapper + inscannad kopia

- Flygbiljett

- Vaccinationskort

- VISA-kort + spärrnummer till kontokortet

- 100 USD till visum (gäller 90 dagar) vid ankomst (visum fixar man på flygplatsen i Nepal när man kommer fram)

- 20 USD till trekkingkort (fixar man också på flygplatsen)

- 50 USD i fickpengar, sedan tar man ut nepalesiska rupier i Kathmandu

- 2 st passfotografier: till visum + trekkingkort 

- Mobiltelefon + laddare

- Laptop + laddare (i alla fall när man har en gammal skitlaptop som går och väntar på dödsstöten)

- Kamera + extra minneskort + extrabatteri + laddare

- Guidebok

- Nepalesisk ordbok
- Engelsk medicinsk ordbok

- Adressbok

- Presenter till min värdfamilj

Som tur är har jag möjlighet att lämna en del av packningen på volontärorganisationens kontor i Kathmandu när jag ska ut och luffa runt. Laptop, finsandaler och hårtork känns liksom som ganska onödiga kilon att bära runt med på tusentals meters höjd.

Den som har förslag på tillökning/minskning av packning är välkommen att höra av sig :)

Övningstrekking i Mark

Tiden går och jag som skulle börja träna ordentligt i början på augusti för att komma i form inför bergsbestigning och djungelstrapatser! Det har jag inte börjat med än och nu är det nästan oktober och dags att åka.

I söndags gav i alla fall Kristin och jag oss ut på en liten övningstrekking i hembygden för att gå in skorna och pröva på uthålligheten. Vi traskade oss runt Ekleden med start och stopp i Rydal i Marks kommun vilket var ett ganska lagom söndagsprojekt.

Det är lite oklart hur lång leden egentligen är eftersom det uppges allt från 24 till 30 kilometer beroende på var man får informationen, men i lagom vandringstakt i regn, blåst och med en irrfärd och tre små pauser längs vägen tog det kanske 7,5 timme. Så värst många ekar tyckte jag inte att man passerade längs vägen utan snarare en hel del barrskog, en och annan hästhage och anmärkningsvärt många jordbruksmaskiner, men det var inte alls fel det heller. 

Är man sugen på att gå Ekleden finns det info och karta på Marks kommuns webbsida.

Kantipur Hospital i Koteshwor

Nu har jag fått reda på lite mer detaljer om min volontärperiod. Jag ska få bo hos en hinduisk familj som består av en mamma, en pappa, en tioårig dotter, en femårig son och en mormor. De har "western style toilet" och jag kommer få eget rum. Familjens hem ligger i stadsdelen Kotishwor, cirka trettio minuter med buss från centrala Kathmandu.

Koteshwor

Sjukhuset jag ska jobba på ligger tio minuters promenad bort och heter Kantipur Hospital. På deras hemsida stoltserar de med att de har den senaste tekniken, professionella läkare från olika länder i världen och erbjuder sjukvård dygnet runt. Jag vet inte riktigt vad jag hade väntat mig, men jag har nog mer gått och föreställt mig stora, tomma salar med madrasser på golvet och enstaka droppställningar i hörnen. Inte en ståtlig vit byggnad med stora glaspartier och med helt vanliga avdelningar. Men för att få vård på Kantipur Hospital krävs det nog att man kan betala för sig. Kantipur Hospital har en webbsida med info och bilder: www.kantipurhospital.com.

Kantipur Hospital

Sjukdomar och vaccinationer

Jag var på vårdcentralen idag och pratade med en läkare om vilka vaccin som behövs inför resan. Eftersom alla vaccinationsrådgivningar i Göteborg verkar ha semesterstängt var jag inne på sjukvårdsrådgivningens webbsida och läste deras vaccinationsrekommendationer inför resor till Nepal innan besöket. Vaccinationsinfo finns också på vaccinationsguiden.se. Läkarens vaccinationslitteratur stämde inte alltid överens med sjukvårdsrådgivningens information och till sist blev det vaccination mot Hepatit A och B, tyfus, japansk hjärnhinneinflammation och kolera. Det sved lite i armarna och i plånboken men det fick det vara värt.

Sedan finns det en massa andra sjukdomar man kan råka ut för också, till exempel epidemisk hjärnhinneinflammation, malaria, denguefeber och rabies. Men mot epidemisk hjärnhinneinflammation, malaria och rabies finns det behandling om man drabbas, och denguefeber går det inte att vaccinera sig mot.

Bild: Scanpix

Det känns ovant att behöva vara försiktig och förutseende. Uppvuxen som man är i ett land där myggbett visserligen kan vara ett enerverande inslag under sommarkvällarna, men inte betyder risk för livshotande sjukdomar. Det bor inga tigrar och noshörningar i skogen, blir man biten av en hund finns garanterat rabiesserum på närmsta vårdcentral och hygienen är generellt så bra att man inte behöver vara rädd att bli sjuk av bakterier i maten. Eftersom jag ska arbeta på sjukhus i Nepal finns det dessutom en massa multiresistenta bakterier att försöka hålla på avstånd. Men fullspäckad med vaccin och med ett myggnät och en låda handsprit i bagaget ska det säkert gå bra. Det skulle vara de där noshörningarna i så fall...

Intervju

I början på sommaren kom en reporter och intervjuade mig om den kommande resan och den femte juli kunde man läsa artikeln i Borås Tidning. Tack BT-läsare för trevliga hälsningar och kommentarer! Roligt, det är faktiskt nästan hela tio år sedan jag flyttade hemifrån lilla Fotskäl i Marks kommun. Så småningom kanske jag letar mig tillbaka igen! Hoppas att evigt nedläggningshotade Skene lasarett finns kvar då...